Casanovor och charmiga män har funnits i alla tider, och för var dag som går så ökar dem likt maskrosorna på sensommaren. Med andra ord, man blir aldrig riktigt av med dem ordentligt. Charmiga män kommer alltid att finnas till hands i en kvinnas närhet, redo att få dem på dem på fall. Casanova, sol och vårare, kvinnotjusare, Romeo eller player. Kalla dem precis vad du vill, men dessa men kan man aldrig lita på till hundra procent.
Och trots att alla vi självständiga och smarta kvinnor är så medvetna om detta fenomen, så trampar vi alltid i klaveret förr eller senare igen. Frågan är vad detta egentligen beror på? Hur kan man vara så medveten om detta och samtidigt agera på motsatsen?
Kanske är det just därför som vi kallar dessa charmiga män för diverse glåpord. Det är män som vi alla älskar att hata, men ändå älskar att vara med. Det finns något förbjudet i dessa möten, samtidigt som vi alla vet innerst inne att den här romansen aldrig kommer att sluta bra. Den kommer aldrig att vare sig falla på plats eller rota sig på något sätt.
För det är ju just så här det alltid är med casanovan. Han är totalt inkapabel till att binda sig eller fästa sig vid en partner. Han vill ju kunna erövra varenda kvinna i världen, och visa alla att han är en alfahanne man kan räkna med. Och kanske är detta faktum bara positivt för oss kvinnor. För vem orkar egentligen dela sitt liv med en sådan uppblåst person till karl?